Så lätt – och så svårt…

…med normer och barnlitteratur. Vi som undervisar ska nu (helst) ha ett normkritiskt förhållningssätt och kunna problematisera det vi ser, läser och hör. Hitintills har vi nog slentrianmässigt ”bara” läst – utan att göra några som helst reflektioner.  Men det är kanske inte så konstigt att vi har gjort så…

Vi har ju under hela vår levnadstid matats med vad som är normalt, alltså vad som i sammanhanget, kulturen, tiden och gruppen har varit socialt accepterat och vanligast. Människan är en socialt varelse och är oftast beroende av att passa in, så det var (och är) viktigt för oss att snabbt kunna avläsa vilka normer som gällde (och gäller) i de sammanhang man hamnade (och hamnar) i. Ingen ska således känna någon skuld för att vi har varit norm- och genusblinda!

---

Det finns normer kring alla våra diskrimineringsgrunder som vi behöver lära oss att få syn på. Här kommer lite funderingar kring etnicitet utifrån mina egna erfarenheter under 60-talet:

Den ”vita” normen

Jag tänker på den läsebok som jag hade i årskurs 1 där bokstaven ‘Nn’ illustrerades med en mycket mörkhyad pojke… Väl hemma lekte vi indianer och vita i skogen. Indianerna beskrevs i all litteratur som röda och var ”vilda”… I Kalle Anka hamnade Kalle och knattarna hos kannibaler (små tjocka människor med benknotor i håret och bastkjol runt magen) som väntade på dem med kokande grytor…  Kineser illustrerades stereotypt med gul hy, sneda ögon och ibland med en trekantig stråhatt (även idag…)…  På biblioteket hittade jag och lånade  – och läste – böcker (skrivna på 30-talet) om den ariska rasen och om hur viktigt det var att hålla kroppen stark och frisk… Samtidigt (vet jag nu) hade det forskats i Sverige under rasbiologins täckmantel om rashygien, vilket innebar att många övergrepp begicks i vårt land…

Idag tycker vi att det är synnerligen märkligt att allt det här kunde få finnas, tänkas och ske och idag har staten försökt att kompensera i viss mån för en del övergrepp, t.ex vissa tvångssteriliseringar.

Men det är kanske inte så märkligt, egentligen, att det kunde råda en sådan norm om vithet kopplat till ras – då. Det är lite lättare att förstå om man tänker så här:

Man gör alltid så gott man kan utifrån den kunskap och insikt man själv har och utifrån vilka normer som råder i det samhälle och den tid man lever i.

Att läkare mätte huvudmått m.m. på människor på institutioner och fängelser, på romer och samer, gjordes inte i någon avsikt att förnedra eller vara ond – tvärtom; det var för folkhemmets bästa! Insikten/åsikten om allas lika värde existerade inte på samma medvetna sätt som idag. Vi ska kanske inte förlåta dem (och oss) för de dumheter de (och vi) har tänkt och sagt tidigare i våra liv – trots att vi är en produkt av en social och kulturell kontext…  Men, vi kan förstå att man kunde agera som man gjorde – och sedan gå vidare i vår egen utveckling som tänkande och kännande varelser.

 För vi ska inte hålla fast vid dumheter när vi väl har börjat förstå en annan verklighet. En verklighet där gruppen som har den normgivande ”makten” inte kan ta sig rätten att definiera vad en grupp som står utanför den rådande normen kan känna sig kränkt för… (Ja, jag tänker just nu på ‘n’-ordet; det går väl alldeles utmärkt att kalla kakorna för chokladbollar – för det är ju det de är gjorda av: choklad, socker, margarin och havregryn…)

Barnlitteratur

Jag vill verkligen understryka att ovanstående resonemang inte betyder att vi ska sluta läsa Tintin i Kongo eller Pippi i Söderhavet! Det innebär dock att om vi ser att det finns problematiska bilder och/eller ord som idag är klassificerade som kränkande, så måste vi problematisera och lyfta det i ett historiskt och nutida perspektiv:

• Kan vi illustrera så här idag? Varför inte? Vad vet du om …. idag?
• Hur säger vi idag istället för ….?
• Om du var …. skulle du tycka att det var okej att man skrev om eller ritade eller kallade dig ….? Varför/Varför inte?
• Etc, etc…

• Andra spännande normkritiska spaningar

                                                   

Heteronormen – till exempel i familjeskildringar. Problematisera texten/innehållet med frågor av nedanstående typ:

• Hur ser familjebilden ut: Pappa, mamma, barn? (Alfons Åbergs familj är inte en traditionell familj, men den omfattar den heterosexuella normen. Lilla spöket Labans familj är traditionell – men bryter delvis mot könsstereotypa mönster. Idag finns det många böcker med andra typer av familjer. Du hittar några av dem här.)
• Hur ser din familj ut? I barngruppen/klassen?

Könsstereotyper: Problematisera texten/innehållet med frågor av nedanstående typ:

• Hur framställs mammor, pappor, flickor, pojkar? Kläder, yrken, kroppsformer, beteenden, vilka adjektiv används…? (genusperspektiv)
• Är framställningen normöverskridande, neutral eller konserverande? – Hur får man vara som pojke? Som flicka? Finns det könsstereotypa förväntningar? Synliga eller underförstådda?

Roa dig gärna med lite spaningar nästa gång du läser en barnbok eller – varför inte – en vuxenbok eller en tidning! Rapportera gärna till mig om du hittar något spännande!