Jag fick ett ”uppdrag” från en lite uppgiven rektor som hade blivit ifrågasatt av föräldrar. De tyckte att hon skulle gå tillbaka till att ha separata flick- och pojktoaletter: ”Kan jag få en synpunkt på tjej- respektive killtoa från dig som är genuspedagog? Dessa ständiga diskussioner kring kiss på toasitsen…”
Här kommer mina egna funderingar – med risk för att jag kommer att få mothugg:
Jag tror att det här handlar om förväntningar på och om maskulinitet; om de genusramar som finns i vårt samhälle. Med genusramar menar jag de förväntningar som finns i ett samhälle om hur man är/ska vara som flicka/kvinna eller pojke/man. Oftast tänker/reflekterar vi inte över dem – särskilt inte om man tillhör normen (det ”vanligaste”). I det här fallet är normen i vårt samhälle att man är en pojke/man. (se Regeringens skrivelse 2011/12:3 Jämställdhetspolitikens inriktning eller Jämställdhetspolitiska mål på http://www.jamstall.nu/politik/sveriges-jamstalldhetspolitik/)
I maskulinitetsforskningen pratar man om den hegemoniska maskuliniteten – vilket i korthet innebär att det finns ett normideal i vårt samhälle till vilken alla män rangordnar sig själva och andra. Kopplar vi den teorin till den genusordning som forskarna idag har som en förklaringsmodell på hur vi upprättar och vidmakthåller vårt sociala system, så kan jag hitta en förklaring till varför det här med toalettbesök kan bli ett rätt intressant och komplicerat ”problem”…
Först lite teori
Genussystem används tillsamman med begrepp som genusordning, könsmaktsordning och könsmaktssystem för att beskriva de strukturer och processer som skapar och upprätthåller ojämställdheten i samhället.
Begreppen genus och genussystem lanserades i Sverige av Yvonne Hirdman, professor i historia vid Stockholms universitet och Södertörns högskola. Enligt Hirdman skapar och upprätthåller varje samhälle ett ordningssystem där kvinnor och män tillskrivs olika uppgifter, roller och positioner.
Genussystemet bygger på två principer, könens isärhållande och manlig överordning.
Isärhållandet innebär att män och kvinnor, och det som är manligt respektive kvinnligt, hålls isär och ses som varandras motsatser. Det medför att kvinnor och män finns på olika arenor i samhället, både horisontellt och vertikalt. Uppdelningen mellan könen på arbetsmarknaden är ett exempel på detta, där kvinnor och män befinner sig i olika sektorer, vård – teknik, samt återfinns på olika positioner, manlig läkare – kvinnligt vårdbiträde.
Den manliga överordningen och hierarkin yttrar sig bland annat i att det män gör betraktas som mer värdefullt. Därtill tjänar män mer, har mer makt än kvinnor och betraktas som norm, medan kvinnor ses som undantag och som det avvikande. (Mina understrykningar)http://www.jamstall.nu/fakta/genussystem/
Åter till själva frågan
Hur är det då med toaletter (i allmänhet) i offentliga miljöer? Jo, de är uppdelade i herr- och damtoaletter (alltså ett isärhållande). Herrtoaletterna har ofta en öppen gemensam pissoar samt enskilda toalettbås.
Och nu ska jag spetsa till det lite…
Vi tänker oss att maskuliniteten kan markeras med att man står upp och kissar. För: vad kan vara ett mer konkret manifesterande av manligheten än att ta fram sitt könsorgan och faktiskt publikt* ”visa” att man står upp och kissar? För att man kan göra det – för att man är en man?
Hmmm… Kanske det från början är något sorts markerande av revir? Jag tänker på uttrycket ”pinka in sitt revir”… (Vad tror du?)
*Det finns underförstådda regler hur mycket en man får och bör titta på andra mäns könsorgan; det finns en risk att bli betraktad som bög om man överskrider gränserna… (Jmfr Jesper Fundbergs bok: ”Kom igen, gubbar!” eller http://www.ur.se/Produkter/172520-UR-Samtiden-Open-Heart-Normer-genus-och-sexualitet)
Men vi får inte heller förringa bekvämlighetsaspekten!
Det är ju rätt mycket bekvämare och snabbare att bara behöva öppna kläderna lite grand – istället för att knäppa upp helt, dra ner byxorna och sedan sätta sig. Om flickor/kvinnor kunde stå och kissa utan att stänka ner sig så är min ovetenskapliga gissning att de också skulle göra det.**
Men det viktigaste är nog ändå (fast väldigt omedvetet) att markera en skillnad mot flickor/kvinnor (de ”andra”, de ”avvikande”). I görandet av sin maskulinitet är ett stående kissande något som enkelt och konkret bevisar att individen är en pojke/man eftersom det i princip är anatomiskt omöjligt** för en flicka/kvinna att göra detta utan att blöta ner sina kläder. (Detta trots att det rent anatomiskt är bättre för mannens urinblåsa att sitta ner då denna töms bättre. http://www.dt.se/allmant/dalarna/satt-er-ner-killar)
Jag tror att det är den här normen som gör att det är näst intill omöjligt för en pojke, och kanske även för en man, att tillstå att man sitter ner när man kissar (”Va?! Är du inte en riktig karl!?”) särskilt när det finns en presumtiv publik bestående av andra killar eller män i närheten. Till exempel på en pub eller i ett omklädningsrum. Eller i en skola … Det finns då alltid en risk att pojken får kommentarer om att han är en tjej/bög/eller något annat feminiserande som kan upplevas förminskande och kränkande – eftersom det innebär ett kliv nedåt i den (förmodligen omedvetna) hierarkiska, manliga ordningen.
Vad är då problemet?
Problemet för skolor (och ibland även i vuxna offentliga miljöer) är att det kan vara svårt att hålla strålen och dropparna inom toalettstolens inre domäner – särskilt för pojkarna, som dels fortfarande inte är så vana att beräkna strålens kurva m.m. och dels har ett förhållandevis mindre organ att hålla i. Resultatet blir kiss utanför toaletten, på toaletten och – om ringen inte har fällts upp – på sittringen.
Det här är skälet till att de flesta flickor (och jag tror att det även gäller pojkar som vill sitta ner för att göra sina behov) tycker att det är otrevligt att ha gemensamma toaletter. Följden blir att många (förmodligen både pojkar och flickor) håller sig och väntar med alla toalettbesök till efter skolan/fritids. Och det är ju definitivt inte bra! (Det här är ett område som skolor och fritidshem skulle kunna göra en kartläggning på…)
Problemlösningstankar
Problemet kommer naturligtvis att ändras eller försvinna helt den dagen pojkarna lär sig att priset för att få stå upp och kissa är att de då också måste städa efter sig (vilket tar lite tid och är lite besvärligt) – då kommer de kanske att slå sig till ro en stund på toalettstolen.
Men, helt krasst tror jag inte att det kommer att ske förrän de ser sina pappor och andra män (i t ex filmer) sitta och kissa; när maskuliniteten inbegriper ett hänsynstagande till andra människors miljö och inte är sammankopplad med ett stående ”revirpinkande”… 😉
Men, om det här nu är ett inlärt socialt beteende är det också möjligt att förändra. Så, mitt råd till den något uppgivna rektorn: Vi får ta tag i problemet som
- en reell arbetsmiljöfråga – för både flickorna och pojkarna:
- Rätten till en snygg och hyfsat luktfri arbetsmiljö
- som en demokratifråga –
- Varför tillåter vi ett fåtal elever hindra andra från att kunna gå på fräscha toaletter?
- som en jämställdhetsfråga –
- Varför ska en trång genusram få styra hur en pojke ska kissa – utan att känna sig obekväm?
- som en framtida hälsofråga –
- De män som sitter ner och kissar har visat sig få/ha färre prostataproblem.
**Jag vet att det finns en och annan flicka som har lyckats att stå och skicka iväg en stråle… 🙂 Jag förmodar att dessa inte har haft några kläder på underkroppen vid dessa tillfällen. Berätta gärna om du vet något om detta!